Det är ensamt och tomt.
Ibland njuter jag av stillheten men allt som oftast skulle jag vilja ha något att ägna dagens timmar åt. Jag kan känna att jag sakta börja sakna mitt gamla jobb. Jag kanske ska ge det en chans till. Det är det enda jag är säker på att jag kan och att det jag gör är bra.
Jag vill hitta tillbaka dit där jag en gång befann mig. Inlärning, utveckling, driften och glädjen till att tillfredsställa. Det börjar födas en vilja att komma tillbaka dit. Så småningom. Jag känner att jag börjar få nog att andas denna tunga luft i vakuum och isolerande tillstånd och vill ut. Jag börjar bli redo att klättra uppför stegen. Jag leker i alla fall med tanken och för mig är den tanken enorm. Jag vill känna tillhörighet i sammanhang och känna mig vuxen och behövd igen. Idag är jag ingen. Syns man inte finns man inte. Ärligt men sant.
Men det har tagit den här tiden för mig att komma hit. Hit till den tid där jag kan känna mig sugen på livet och verkligheten igen. Göra det jag kan och en gång älskat att göra. Jobba med människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar