Det snöar. Det påminner mig om den tid som har gått sedan vi fick och förlorade dig i samma skede. Det har blivit vinter igen. Du föddes detta årets första vinter. 14 januari. Nu är det snart 10 månader sedan och det är just snön som reflekterar minnet och tiden.
Vackra, unika flygandes snöflingor faller ner till marken. De blandas upp med värmen från gatan och smälter för ett ögonblick till vatten. Jag skulle ju visa dig mitt barn denna underbara dag med vinterns första snö. Jag skulle lära dig. Fånga dem. Hålla dig tätt intill. Skrattat och fyllts med glädje. Snöflingorna är liksom du, vackra och unika. Mitt barn. Min älskade. Min saknade.
Vardagen påminner mig, varför kunde allting bli så fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar