AAAAAHHHHHHHHHHH, jag är bara så arg och så ledsen. Om vartannat.
Din pappa är ledsen. Det gör mig så ont att han är det. Han har pratat om pappaledigheten så länge. Den som aldrig blev av. Varken mamma eller pappalediga fick vi vara med dig. Det gör mig så fruktansvärt ont att inte se min blivande man som just den underbara närvarande pappan. Det gör mig ARG. Jag är helt rasande förbannad på det där satans sjukhuset. Om de bara visste hur illa de ha gjort oss.
Idag känner jag mig helt krossad. Det är för mycket tung sorg efter dig och ett högt temperament till sjukhuset och dess ledning. Det kändes som jag nyss skulle kunna dra loss handfatet ur väggen och slå näven i spegel, kasta blomkrukor och panga gitarren i tvn. Jag vet att det är så dumt så därför håller jag mig borta ifrån det. Det gör bara ännu mer ont.
Vad jag än gör så får jag inte tillbaka dig. Jag kan klösa mig fördärvad, slita mitt hår, knarka mig knäpp eller tatuera ditt namn. Jag får dig inte tillbaka. Det är plåga som gör mig till ett vrak som ligger djupt nere på bottnen av slam.
Lykke, min älskade flicka, jag har inga krafter kvar. Allt dessa tankar stjäl min energi.
Tro, hopp och kärlek. Ett kors, ett fyrklöver och ett hjärta. Min bästa vän fick en berlock med detta budskap som gåva vid konfirmationen för 16-17 år sedan. Den där berlocken med det budskapet kanske borde hängt runt min hals också. Tänk om jag då hade varit förskonad denna bedrövelse. Jag letar ständigt efter nya OM. Som om det hade räddat mig?
Jag försöker ta ett tag framåt varje dag men blir ständigt stoppad av nya samt gamla hinder. Tids nog kommer vägen att plöjas bättre och bli mer framkomlig men mycket måste trampas igenom flertalet gånger.
Jag både älskar och hatar ordet förlåt. Förlåt kan var så förlösande. Men i den mening att säga "förlåt att jag inte har hört av mig, jag har inte haft tid" och sedan invänta ett förlåtande svar är något som jag inte förstår. Vad förväntas dem få för svar?
-Det gör inget.
Men det är ju precis det som det gör. Alla har tid. Det finns alltid tid. Det är bara upp till var och en hur man planerar den tiden. Samtidigt ska bara höra av sig om man vill vara delaktig och finnas som stöd för systerskap inte för att normen bestämt att göra det för måstet skull. Det genomskådas och belyser vänners frånvaro och rädsla. Det kan jag vara utan.
Min syster, din moster är ett levande bevis. Du har ALLTID tid. Varje dag. I alla blåsväder finns du där. Jag vet inte vad jag hade stått idag om hon inte funnits vid min sida. Ni, du och dina härliga ungar betyder allt för mig, jag är så lyckligt lottad att få vara just din syster och pojkarnas gudmor. Ni har en speciell plats i mitt hjärta. Ibland kan det vara svårt att verkligen berätta hur man känner och förklara sådana innerligt starka känslor men jag vill och hoppas du verkligen förstår hur mycket ni betyder. Utan dig hade jag inte varit där jag är idag. Tack underbara du. Jag önskar så att vi bodde närmre varandra. Ni är mina ögonstenar. Älskar er så oerhört mycket.
Idag ska jag även försöka sätta in en minnes annons till mormor Elisabeth. Hon skulle bli 60 år nästa måndag. Hon gick oväntat och hastigt bort den 2 juli för 6 år sedan och jag minns den natten och tiden efter som om det vore igår. Vissa detaljer är skarpare än andra. Bara detta känns tungt att genomföra. Det låter ju inte klokt men mer humant än en minnes annons till sitt oskyldiga barn. Det gör ont att inte min mamma finns längre. Jag älskade henne så.
Jag gråter tårar stora som enkronor. Fyllda med förtvivlan och aningen salt. Det hade varit skönt att veta att efter regnet kommer solsken men just står livet väldigt stilla.
Din pappa är ledsen. Det gör mig så ont att han är det. Han har pratat om pappaledigheten så länge. Den som aldrig blev av. Varken mamma eller pappalediga fick vi vara med dig. Det gör mig så fruktansvärt ont att inte se min blivande man som just den underbara närvarande pappan. Det gör mig ARG. Jag är helt rasande förbannad på det där satans sjukhuset. Om de bara visste hur illa de ha gjort oss.
Idag känner jag mig helt krossad. Det är för mycket tung sorg efter dig och ett högt temperament till sjukhuset och dess ledning. Det kändes som jag nyss skulle kunna dra loss handfatet ur väggen och slå näven i spegel, kasta blomkrukor och panga gitarren i tvn. Jag vet att det är så dumt så därför håller jag mig borta ifrån det. Det gör bara ännu mer ont.
Vad jag än gör så får jag inte tillbaka dig. Jag kan klösa mig fördärvad, slita mitt hår, knarka mig knäpp eller tatuera ditt namn. Jag får dig inte tillbaka. Det är plåga som gör mig till ett vrak som ligger djupt nere på bottnen av slam.
Lykke, min älskade flicka, jag har inga krafter kvar. Allt dessa tankar stjäl min energi.
Tro, hopp och kärlek. Ett kors, ett fyrklöver och ett hjärta. Min bästa vän fick en berlock med detta budskap som gåva vid konfirmationen för 16-17 år sedan. Den där berlocken med det budskapet kanske borde hängt runt min hals också. Tänk om jag då hade varit förskonad denna bedrövelse. Jag letar ständigt efter nya OM. Som om det hade räddat mig?
Jag försöker ta ett tag framåt varje dag men blir ständigt stoppad av nya samt gamla hinder. Tids nog kommer vägen att plöjas bättre och bli mer framkomlig men mycket måste trampas igenom flertalet gånger.
Jag både älskar och hatar ordet förlåt. Förlåt kan var så förlösande. Men i den mening att säga "förlåt att jag inte har hört av mig, jag har inte haft tid" och sedan invänta ett förlåtande svar är något som jag inte förstår. Vad förväntas dem få för svar?
-Det gör inget.
Men det är ju precis det som det gör. Alla har tid. Det finns alltid tid. Det är bara upp till var och en hur man planerar den tiden. Samtidigt ska bara höra av sig om man vill vara delaktig och finnas som stöd för systerskap inte för att normen bestämt att göra det för måstet skull. Det genomskådas och belyser vänners frånvaro och rädsla. Det kan jag vara utan.
Min syster, din moster är ett levande bevis. Du har ALLTID tid. Varje dag. I alla blåsväder finns du där. Jag vet inte vad jag hade stått idag om hon inte funnits vid min sida. Ni, du och dina härliga ungar betyder allt för mig, jag är så lyckligt lottad att få vara just din syster och pojkarnas gudmor. Ni har en speciell plats i mitt hjärta. Ibland kan det vara svårt att verkligen berätta hur man känner och förklara sådana innerligt starka känslor men jag vill och hoppas du verkligen förstår hur mycket ni betyder. Utan dig hade jag inte varit där jag är idag. Tack underbara du. Jag önskar så att vi bodde närmre varandra. Ni är mina ögonstenar. Älskar er så oerhört mycket.
Idag ska jag även försöka sätta in en minnes annons till mormor Elisabeth. Hon skulle bli 60 år nästa måndag. Hon gick oväntat och hastigt bort den 2 juli för 6 år sedan och jag minns den natten och tiden efter som om det vore igår. Vissa detaljer är skarpare än andra. Bara detta känns tungt att genomföra. Det låter ju inte klokt men mer humant än en minnes annons till sitt oskyldiga barn. Det gör ont att inte min mamma finns längre. Jag älskade henne så.
Jag gråter tårar stora som enkronor. Fyllda med förtvivlan och aningen salt. Det hade varit skönt att veta att efter regnet kommer solsken men just står livet väldigt stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar