Vi är på besök i vår hemstad och hälsat på våra allra närmaste. De betyder så mycket och jag saknar många av dem oerhört. Varken jag eller din Pappa är villiga att flytta tillbaka hit och bosätta oss det är mysigt att komma tillbaka och hämta lite nytt men gammalt på samma gång. Vi rör oss inte gärna nere på stans Storgata men däremot att hälsa på våra fina vänner och din farmor Eva gör oss gott. Vi blir omhändertagna som små nyfödda barn.
Jag saknar närheten till er nämnda. Jag hade gärna träffat er oftare.
Vi tog oss en promenad bort till kyrkogården. Mycket snö hade täckt de flesta minnesplatser. Det började skymma och många gravar hade tända ljus och fina kransar. Väl framme på din och mormor Elisabeths plats kom känslan av förlust i fokus. Det fanns 2 ljus tända för er och en liten frusen men ännu levande bukett med tulpaner stod i vas. Hjärtat med mossa och den röda rosen som din morfar lämnat där vid allahelgonsnatt var hård av kylan men lyste på ett underligt sätt med sitt budskap. Vi tände våra medtagna ljus och rensade bort den nyss fallna snön som döljt er som ett mjukt duntäcke. En liten hälsning till er båda att ni fattas oss och vi hoppas på ett lyckligt 2010.
Stenen som vi lämnat in på slipning och gravering tar sin tid. Jag hoppas kunna lägga den på din plats vid nästa tillfälle vi kommer hit. Den är liten och skär som du och jag tror att den kommer bli väldigt vacker tillsammans brevid mammas.
Bäckensmärtan gjorde sig påmind men den långa promenaden till just denna plats hade jag inte velat ha ogjord. Tillsammans lufsade vi tillbaka hem med tankar till det förgångna men även till den kommande framtiden.
Jag saknar närheten till er nämnda. Jag hade gärna träffat er oftare.
Vi tog oss en promenad bort till kyrkogården. Mycket snö hade täckt de flesta minnesplatser. Det började skymma och många gravar hade tända ljus och fina kransar. Väl framme på din och mormor Elisabeths plats kom känslan av förlust i fokus. Det fanns 2 ljus tända för er och en liten frusen men ännu levande bukett med tulpaner stod i vas. Hjärtat med mossa och den röda rosen som din morfar lämnat där vid allahelgonsnatt var hård av kylan men lyste på ett underligt sätt med sitt budskap. Vi tände våra medtagna ljus och rensade bort den nyss fallna snön som döljt er som ett mjukt duntäcke. En liten hälsning till er båda att ni fattas oss och vi hoppas på ett lyckligt 2010.
Stenen som vi lämnat in på slipning och gravering tar sin tid. Jag hoppas kunna lägga den på din plats vid nästa tillfälle vi kommer hit. Den är liten och skär som du och jag tror att den kommer bli väldigt vacker tillsammans brevid mammas.
Bäckensmärtan gjorde sig påmind men den långa promenaden till just denna plats hade jag inte velat ha ogjord. Tillsammans lufsade vi tillbaka hem med tankar till det förgångna men även till den kommande framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar