För oss är den verklig och så närvarande. Vi består av ett föräldrarpar och två små osynliga små men nog så levande barn. Det är viktigt för oss att göra det ofattbara så naturligt som möjligt. Se oss som en familj. Jag tror och förstår att vissa främmande människor samt anhöriga till oss tycker vi är patetiska och lite sjuka i huvudet för att vi ser oss som en egen liten familj. För oss finns det en flicka som snart ska bli storasyster och vi går spännande och väntar som alla andra "vanliga" föräldrar gör inför andra barnets ankomst.
Jag är ingen "vanlig" mamma som ständigt har dåligt samvete för att jag inte hinner med. Jag är ingen "vanlig" mamma som klagar på att aldrig få egentid eller tycker att det är skönt att barnen äntligen somnat så jag kan lägga mig i badet. Ibland kan jag sakna det men jag är inte tillräckligt avundsjuk för att känna att jag hellre skulle vilja vara i deras situation.
Jag tycker annorlunda, jag är annorlunda. Jag menar inte att barnen ska ta överhanden över våra liv men finns det levande ungar i en vanlig familj på fyra är det självklart att det ska finnas tid för dem. Det är väl därför vi själva väljer att bilda familj. Att få tillbringa all vår lediga tid och se våra barn utvecklas.
Låt oss vara annorlunda. Vi har inte bett om att folk ska förstå eller dela våra tankar och känslor.
Jag har äntligen förstått att ett mammahjärta rymmer mycket kärlek...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar