Du föddes en onsdag.
I början räknade jag minuter. Bokstavligen och allvarligt. Jag räknade de minuter jag överlevde utan dig. Minuter, sedan timmar. Timmarna övergick på något vis till dagar och så började jag räkna veckor. Allt gick i slowmotion.
I början var varje vecka en kamp. Veckorna räknades och varje ny överlevd vecka började med just en onsdag. Jag vet inte varför jag räknade. Kanske var jag rädd för att du skulle försvinna i mitt minne samtidigt som jag visste att du redan var borta, rent fysiskt.
Nu räknar jag månader. Veckorna flyter samman till månader och av någon underlig anledning så går veckorna så läskigt fort. Varje månads 14:e datum kommer för oss alltid vara en slags räkenskap till händelsen då vi blev utan dig.
Idag bullbak men degen ville inte jäsa till dubbel storlek. Vad gjorde jag för fel? Ett misslyckande. Alla mammor ska kunna baka bullar. Idag kände jag inte att jag var en mamma. Sorgligt och misslyckad.
Ett besök på familjerätten senare hade din far skrivit på faderskapsintyget. Kalle är nu på pappret din pappa och det blev ännu en bekräftelse på att vi har en dotter och vi är dina föräldrar. Underbart och ledsamt på samma gång.
Jag fick med mig din pappa ut i blåbärsskogen under kvällen. Det var tyst och fridfullt. Tänk om man hade varit en orädd ekorre som levt under skogens trygga granar. Totalt ovetande om livets stup och farhågor där ute i den sanna verkligheten. Jag hade gärna bytt roller för en liten stund.
I början räknade jag minuter. Bokstavligen och allvarligt. Jag räknade de minuter jag överlevde utan dig. Minuter, sedan timmar. Timmarna övergick på något vis till dagar och så började jag räkna veckor. Allt gick i slowmotion.
I början var varje vecka en kamp. Veckorna räknades och varje ny överlevd vecka började med just en onsdag. Jag vet inte varför jag räknade. Kanske var jag rädd för att du skulle försvinna i mitt minne samtidigt som jag visste att du redan var borta, rent fysiskt.
Nu räknar jag månader. Veckorna flyter samman till månader och av någon underlig anledning så går veckorna så läskigt fort. Varje månads 14:e datum kommer för oss alltid vara en slags räkenskap till händelsen då vi blev utan dig.
Idag bullbak men degen ville inte jäsa till dubbel storlek. Vad gjorde jag för fel? Ett misslyckande. Alla mammor ska kunna baka bullar. Idag kände jag inte att jag var en mamma. Sorgligt och misslyckad.
Ett besök på familjerätten senare hade din far skrivit på faderskapsintyget. Kalle är nu på pappret din pappa och det blev ännu en bekräftelse på att vi har en dotter och vi är dina föräldrar. Underbart och ledsamt på samma gång.
Jag fick med mig din pappa ut i blåbärsskogen under kvällen. Det var tyst och fridfullt. Tänk om man hade varit en orädd ekorre som levt under skogens trygga granar. Totalt ovetande om livets stup och farhågor där ute i den sanna verkligheten. Jag hade gärna bytt roller för en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar