Vi har bestämt oss. Det blir en flytt till skåne någon gång inom snar framtid. Efter några veckor i ett fantastiskt landskap och närheten till alla våra finaste fattade vi vad livskvalitet verkligen handlar om. Havet.
"jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo..." Uffe Lundell har skrivit många lysande texter.
Vi åker tillbaka till Stockholm på måndag och jag känner den där plågsamma ångesten komma i attacker. Jag vet vad det innebär att komma tillbaka. Tomt och grått. En lägenhet som fylls med sorgsna minnen som klär väggarna med bilder. Jag vill ju inget hellre än att du ska finnas men det ända jag möts av i dörren är stort svart hål. Tunga trappsteg upp till 2:an. Jag vill helst inte åka tillbaka. Jag vill börja om. Radera denna fruktansvärda tid av overklighet och trycka på delete knappen. Jag vill börja fantisera på riktigt igen. Fantisera som små barn gör. Tänk vad livet hade varit mycket enklare då.
Nästa vecka innebär även ett nytt läkarbesök hos Angelica och kuratortid hos Magrareta. Förväntan av en ny graviditet växte i somras och ännu är vi inte där. Vad kan vi få för hjälp? Tänk om du var vår enda chans. Tankarna dyker upp som studsbollar i huvudet och det stressar mig oerhört att inte kunna få svar.
En svan i sin vackraste skrud av fjädrar seglar förbi båten jag sitter i och försöker hitta lite småfisk eller plankton att äta. Den har sina ungar en bit bort som väntar ihärdigt på sin mamma. Jag fantiserar och blir samtidigt så avundsjuk på det enkla och orädda livet. Tänk att kunna flyga bort när allt plötsligt känns hotfullt.
"jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo..." Uffe Lundell har skrivit många lysande texter.
Vi åker tillbaka till Stockholm på måndag och jag känner den där plågsamma ångesten komma i attacker. Jag vet vad det innebär att komma tillbaka. Tomt och grått. En lägenhet som fylls med sorgsna minnen som klär väggarna med bilder. Jag vill ju inget hellre än att du ska finnas men det ända jag möts av i dörren är stort svart hål. Tunga trappsteg upp till 2:an. Jag vill helst inte åka tillbaka. Jag vill börja om. Radera denna fruktansvärda tid av overklighet och trycka på delete knappen. Jag vill börja fantisera på riktigt igen. Fantisera som små barn gör. Tänk vad livet hade varit mycket enklare då.
Nästa vecka innebär även ett nytt läkarbesök hos Angelica och kuratortid hos Magrareta. Förväntan av en ny graviditet växte i somras och ännu är vi inte där. Vad kan vi få för hjälp? Tänk om du var vår enda chans. Tankarna dyker upp som studsbollar i huvudet och det stressar mig oerhört att inte kunna få svar.
En svan i sin vackraste skrud av fjädrar seglar förbi båten jag sitter i och försöker hitta lite småfisk eller plankton att äta. Den har sina ungar en bit bort som väntar ihärdigt på sin mamma. Jag fantiserar och blir samtidigt så avundsjuk på det enkla och orädda livet. Tänk att kunna flyga bort när allt plötsligt känns hotfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar