Att öppna morgonens tidning och mötas av "en bilaga från Södersjukhuset om förlossningsvård" var som ett slag i ansiktet. Det är med stor smärta i hela kroppen jag läser artiklarna. Det känns inte alls bra, inte någonstans.
VARFÖR hände detta som inte får hända, oss? Kan ni, förlossningen och avdelning 63 förklara det så att jag blir lite mer vaken. Det känns nämligen som ett hån mot mig att ta emot att läsa denna information. Aldrig har jag känt mig så liten och bortglömd som nu. Som i artikeln där Anna skriver om sin förlossningsrädsla:
-Att föda barn är något av det viktigaste som händer i livet, så på så sätt lägger man sitt liv i barnmorskans händer.
Jag var inte som Anna alls rädd för att gå igenom en förlossning. Tvärtom, jag såg faktiskt fram emot det. Idag kan jag inte svara detsamma. Ni har tagit ifrån mig all trygghet och positivitet kring att föda barn. Antagligen skadat mig för livet.
Det är med tårar jag skriver detta faktiskt vansinniga meddelande som jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig behövt skriva.
(Detta mail skickade jag nyss över till klinikchefen, verksamhetschefen)
VARFÖR hände detta som inte får hända, oss? Kan ni, förlossningen och avdelning 63 förklara det så att jag blir lite mer vaken. Det känns nämligen som ett hån mot mig att ta emot att läsa denna information. Aldrig har jag känt mig så liten och bortglömd som nu. Som i artikeln där Anna skriver om sin förlossningsrädsla:
-Att föda barn är något av det viktigaste som händer i livet, så på så sätt lägger man sitt liv i barnmorskans händer.
Jag var inte som Anna alls rädd för att gå igenom en förlossning. Tvärtom, jag såg faktiskt fram emot det. Idag kan jag inte svara detsamma. Ni har tagit ifrån mig all trygghet och positivitet kring att föda barn. Antagligen skadat mig för livet.
Det är med tårar jag skriver detta faktiskt vansinniga meddelande som jag önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig behövt skriva.
(Detta mail skickade jag nyss över till klinikchefen, verksamhetschefen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar