lördag 30 januari 2010

Lördag 21 mars.

En lång promenad på Djurgården, härligt vårväder men en aning kallt om kinderna. Återigen en lång stunds tankar till den orättvisa vi drabbats av. Vi vill ju som alla andra lyckliga föräldrar mysa runt vårsolen med dig i barnvagnen. Njuta av att se knoppar av snödroppar under de torra vinterlöven.

Hembjuden till F och P. Längesedan F hörde av sig. Tycker hon att det känns jobbigt, ingenting att prata om längre. Jag vet och förstår att jag inte har samma glöd i att prata som tidigare. Bara detta är en stor sorg, att inte vännerna hör av sig dagligen hur vi mår. Vardagen ser ju i stort sett likadan ut som tidigare för alla andra men även för oss. Däremot är jag hemma, inte mammaledig utan sjukskriven för den anledningen att jag är drabbad av kris/sorgreaktion men även att jag faktiskt inte har ett jobb att gå tillbaka till.
Kris eller sorgreaktion står det i sjukskrivnings papprena från läkaren Angelika Berg som är ombedd att ta hand om mig som patient under denna tid. När försvinner begreppet kris eller sorg? Att det uppstått en kris är helt korrekt med tanke på hur handledningen på SÖS har gått till och att situation med största sannolikhet kunnat undvikas. Sorgen däremot måste jag ständigt leva med och den går inte att sätta in i bokhyllan och plocka fram som ett kapitel i en bok. Sorgen ska genomgå olika böljande känslor och är en lång berg och dalbana innan den stilla lugnar ner sig på mer jämn nivå. Hur lång tid tar det, säkert en livslång resa och vi har just börjat den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar