Onsdagsmorgon, på väg till Åre efter en lång diskussion om hur vi skulle göra. Hälsa på Peter, Carin och lilla Emma under några dagar med förväntad sol och lite snöfall var verkligen var ville ha. Sol som man så längtat efter så länge. Tänk att värme kan skänka sådan glädje för stunden.
Moster Petra ringer och berättar att hon ligger på förlossningen och att hon har en liten kille vid sin sida. ÅHH, vilken lycka! Jag grät och grät och kunde inte fatta att det var sant. En pojke och allt hade gått bra. Så enkelt. Men en lycka som är svår att beskriva. Samtidigt satt jag och Pappa och grät tillsammans för vår egen olycka som drabbat oss. Varför fick inte vi ha dig levande hos oss när du just fötts. Så orättvist och så tomt. Vi som just också blivit föräldrar men inte fick behålla dig hos oss och där ligger nu dem på BB och lyckliga för att allt är över.
Ullådalstugan med sol på terrassen och lite enstaka regn. En halvdag i backen med Pappa. Hyrde skidor och pjäxor och sen utför. Långa liftköer och tjock snö. Det var min första konditionsträning sedan förlossningen. Jag har ju inte rört mig det senaste halvåret på grund av foglossningar så denna utmaning var något speciellt. Någonting jag älskar att göra tillsammans med min älskling, min trygghet. Självklart skulle jag ut med honom några timmar. Det var en härlig känsla men klagade ganska snabbt på att de knep och värkte i benen. Klen och helt tappat musklerna.
Mysiga lugna dagar i Åre. Carin är gravid och jag ville helst inte beblanda mig och höra hennes klagan på hur illa hon mår hela tiden men min oro för detta kom aldrig på tal. Jag har nog med att ta mig upp och få i mig min egen frukost. Egentligen är jag helt ointresserad av att fråga om hennes mående. Det är oss folk ska fråga. Jag gillar Carin och Peter. Vissa människor har man en speciell relation till. En sådan känsla har jag för C. De är väldigt bekväma och jordnära och inga krusiduller. Skönt och avslappnat.
Moster Petra ringer och berättar att hon ligger på förlossningen och att hon har en liten kille vid sin sida. ÅHH, vilken lycka! Jag grät och grät och kunde inte fatta att det var sant. En pojke och allt hade gått bra. Så enkelt. Men en lycka som är svår att beskriva. Samtidigt satt jag och Pappa och grät tillsammans för vår egen olycka som drabbat oss. Varför fick inte vi ha dig levande hos oss när du just fötts. Så orättvist och så tomt. Vi som just också blivit föräldrar men inte fick behålla dig hos oss och där ligger nu dem på BB och lyckliga för att allt är över.
Ullådalstugan med sol på terrassen och lite enstaka regn. En halvdag i backen med Pappa. Hyrde skidor och pjäxor och sen utför. Långa liftköer och tjock snö. Det var min första konditionsträning sedan förlossningen. Jag har ju inte rört mig det senaste halvåret på grund av foglossningar så denna utmaning var något speciellt. Någonting jag älskar att göra tillsammans med min älskling, min trygghet. Självklart skulle jag ut med honom några timmar. Det var en härlig känsla men klagade ganska snabbt på att de knep och värkte i benen. Klen och helt tappat musklerna.
Mysiga lugna dagar i Åre. Carin är gravid och jag ville helst inte beblanda mig och höra hennes klagan på hur illa hon mår hela tiden men min oro för detta kom aldrig på tal. Jag har nog med att ta mig upp och få i mig min egen frukost. Egentligen är jag helt ointresserad av att fråga om hennes mående. Det är oss folk ska fråga. Jag gillar Carin och Peter. Vissa människor har man en speciell relation till. En sådan känsla har jag för C. De är väldigt bekväma och jordnära och inga krusiduller. Skönt och avslappnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar