Nattliga drömmar.

Efter hemresan från Portland har hela dygnsrytmen blivit ett enda stort kaos. Vridna timmar varvid dagarna känns som nätter med små strama ögon och gäspande gap. Nätterna blir motsatsen och betyder klarvakenhet vid midnatt och timmarna som löper därpå. Vi båda har utvecklat ett otäckt plågande sjukdomstillstånd med frossa och huvudvärk. Det är influensatider och vi får väl bara hoppas på att vi klarar oss undan det förödande eländet. Svininfluensan.

Som så många andra nätter denna veckan låg jag vaken länge innan jag väl hittade ett slags lugn. Ljuset började tränga igenom persiennen i sovrummet och jag insåg att klockan var inpå småtimmarna innan frukostdags. Jag måste ha slumrat till och lyckades sova ett par behövande timmar. Min dröm återupprepade sig och huvudpersonen var jag. Jag upptäckte till min stora fasa att jag börjat blöda. Nej...inte nu! Det får inte vara sant, jag fixar inte det här!
Jag vaknade kallsvettig och förstod ganska snabbt att det bara varit en otäck mardröm. Ändå for jag snabbt upp för att kontrollera att allt stod rätt till.
Det är obehagligt hur drömmar kan vara så självklara och tydliga. Denna ständiga oron för ett kommande missfall eller en komplicerad graviditet var nog inte min sista dröm utan har säkert bara tagit sin början.

Tack, för ännu ett dygn av din närvaro. Att du stannat kvar. Lilla trollet mitt.