Uppkrupen i en varm soffa med en kopp choklad efter en lång promenad på isen av Sicklasjön, känns livet rätt bra. Plötsligt händer det! Det dyker stundtals upp just sådana här lugna och rogivande tillfällen och det är väl bara att välkomna dem och njuta så länge det varar.
Vissa dagar finner vi dagarna rätt schyssta, andra totalt katastrofala.
Jag ser tillbaka på det gångna året. Det började med ett trauma och strömavbrott. Tiden stod stilla väldigt länge. Ljuset försvann och tändes inte på hela vintern. Vi flydde undan allt som innebar lycka. Vi vantrivdes.
Så småningom kom sommaren. Den plågade mig åter med vad jag förlorat. Nu började frustrationen över att på nytt bli gravid. Kampen om att lyckas. Det tärde på oss då varje försök på försök gav oss fingret om misslyckande.
Nästa fas. Tankar om en flytt till Skåne började cirkulera. Då tändes äntligen ett ljus och med den en längtan. Mitt i detta skede gjorde sig ett nytt liv förberedd. På ett ögonblick skulle hela tillvaron förvandlas från total sorg och mörker till ett hopp, lycka och längtan igen. Vilket dilemma.
De sista ruggiga kalla månader på 2009 genomleds och har varit likgiltigt. Det har sammantagit varit ett år fyllt med en ångande cirkus med både ledsna och glada clowner. Jag är tacksam att livet en solig septemberdag vände för oss.
Nu väntar ett nytt år och vi hoppas på en kommande seger. Högsta vinsten.
Att lämna 2009 känns både ledsamt men viktigt. Jag kan inte bara lämna det året bakom mig för det påminner mig så mycket om vår flicka Lykke. Året då tiden stod stilla och lämnade både smärta men gav ny lycka. Det känns lite som att ännu en gång lämna ifrån mig henne. För alltid. Jag är kluven. Jag vill ta nya tag men jag slits mellan det förgångna och till det kommande nya året. Jag är tacksam över det jag har kvar och jag vill fortsätta leva ett gott och lyckligt framöver. Det är vi i alla fall överens om härhemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar