lördag 30 januari 2010

Berusad av hopp.

Idag var dagen kommen för det stora ultraljudet. Dagen som vi så ivrigt väntat på. Det betydde mycket att äntligen få veta. Jag önskade oss få några svar på de frågor som surrat i våra huvuden den senaste veckan.
Ännu har inte den nya lilla varelsens tydliga existens med regelbundna men tama danssteg, gett mig övertygelse. Jag känner mig hedrad att redan att fått känna livstecken men något viskar att jag ännu inte ska känna lugn. De flesta gravida som passerat de mest kritiska veckorna går det ju bra för. Statistiken talar för det. Bör jag lita på några siffror och det skulle gälla även mig?
Väl liggande med den kalla gelén på magen och en lite uppsvälld buk pga min stora välfyllda urinblåsa var vi redo att få blicka upp mot skärmen som tydligt skulle visa upp det efterlängtade syskonet. Barnmorskan ställde en inledande fråga varför vi valt specialmödravården. Mitt enkla men tunga svar gjorde att hennes bemötande resulterade i djup förståelse vilket gjorde hennes sätt att arbeta blev metodiskt. Noggrant fick detaljerna i undersökningen bli belysta vilket slutade med att jag kände mig oerhört lugn men framförallt trygg.
Mitt lilla vaggande barn, Lykkes syskon, visade sig ha goda förutsättningar och undersökningen på alla organ och de ännu späda kroppsdelarna gjorde oss lite mer övertygade att det är en frisk liten syster som växer där inne. En fin efterlängtad lillasyster. Sannolikheten är i alla fall övervägande men det är svårt att vara riktigt säker. Ett nytt ultraljud väntar i vecka 24 och då hoppas vi kunna få det mer bekräftat.
Eftermiddagen gick i ett lyckans spår. Vi kunde äntligen känna att delmålet var nått och vi är glada att vara framme och att allt såg så fint och positivt ut. Tack!
Vi har lärt oss på denna resan hittills är att inga händelser har några garantier för att lyckas fullt ut. Nu har vi kommit en bit på denna fortsättning till ovisshet men målet idag gjorde oss lite bättre rustade och trygga i att våga fortsätta till nästa delmål.

Dagens besked gav oss den bästa av årens alla julklappar. Den största och mest uppskattade. Det befriade oss mycket tyngd från våra trötta axlar. Nu kanske vi kan försöka njuta lite av den kommande julhelgen och allt dess firande trots vår saknade flicka Lykke. Men hon finns självklart med oss i allt vi tar oss för.
Det blir en jul med mycket blandade känslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar