Liv.

Det fanns en liten oro inför dagens upptäckt. En hopplös tanke till inbillning om att det inte fanns någon på insidan. Samtidigt fanns en längtan efter att upptäcka att det fanns ett ny aktivitet därinne och förhoppningsvis känna lite glädje. Med din pappa som min trygga sköld bredvid min sida gick vi hand i hand och nervösa in i det lilla rum där ultraljudet på livmodern skulle äga rum. Jag kan inte förmedla någon känsla men det kom tårar. Tårar av total lycka. Det visade sig finnas någon på insidan av den sköra delen av min kropp. Ett litet troll med ett pulserande hjärta. Så liten, men att det visade liv, det blev dagens viktigaste timma.

LIV!
Jag älskar det ordet. Det finns så mycket innebörd och mening i det. Starkt, blodrött och fyllt av känslor. Det lättade en sten och vi kunde lämna mottagningen med ett nytt hopp om framtiden, även om vägen dit är väldigt lång.