Under de två senaste dagarna har det på något konstigt sätt infriat sig ett lugn inombords och samtidigt har den där overklighetskänslan svävat över mig. Jag funderar och tänker och filosoferar dagarna i ända. Lugnet har gjort mig självsäker och trygg och det här känns oerhört välkommet. Lyckan däremot har slagit sig ner och jag hoppas den är här för att stanna. Lyckan att vi fick dig. Min Lykke. Lyckan och stoltheten att ha fått en dotter. Det kan ingen ta ifrån mig. Du är det bästa som hänt mig och du har verkligen fört mig och din pappa närmare varandra. Vi är för evigt förenade med att skapat dig och du kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i vår familj. Alltid vara den förstfödda och alltid vara den väntade kusinen som tyvärr ingen fick känna fysiskt. Men du är min och din Pappas lycka trots att jag sitter här med den största tomma famn. En saknad som i varje liten vrå gör sig påmind.
Våra vänner och familjen bor för långt borta för en efterlängtad kram. Tänk att en varm kram kan ersätta så många ord och telefonsamtal. Gärna flera varje dag men allra mest nu hade jag behövt en sådan. Den största av dem alla.
Underbara Tina min vän. Gravid med 2:an och är just nu alldeles för långt bort. Försöker sätta mig in i hennes situation. Det är en liknelse med min syster, din moster. Rädslan att veta hur fel det kan gå. Att bära ett väntade barn och att ens bästa vän just förlorat och begravt sitt är nog en jobbigare situation än vad man tror. Det är bara mina funderingar men jag är också en mamma och känner så oerhört starkt för mina medmänniskor.
På söndag är det min dag. Morsdag. Min första. Jag är ju bara en enkel mamma med ängel i mitt hjärta och som faktiskt känner lycka och stolthet för att just ha blivit mamma..
Tack min fina ängel för att du gav mig denna lyckan.
Våra vänner och familjen bor för långt borta för en efterlängtad kram. Tänk att en varm kram kan ersätta så många ord och telefonsamtal. Gärna flera varje dag men allra mest nu hade jag behövt en sådan. Den största av dem alla.
Underbara Tina min vän. Gravid med 2:an och är just nu alldeles för långt bort. Försöker sätta mig in i hennes situation. Det är en liknelse med min syster, din moster. Rädslan att veta hur fel det kan gå. Att bära ett väntade barn och att ens bästa vän just förlorat och begravt sitt är nog en jobbigare situation än vad man tror. Det är bara mina funderingar men jag är också en mamma och känner så oerhört starkt för mina medmänniskor.
På söndag är det min dag. Morsdag. Min första. Jag är ju bara en enkel mamma med ängel i mitt hjärta och som faktiskt känner lycka och stolthet för att just ha blivit mamma..
Tack min fina ängel för att du gav mig denna lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar