Det var en ganska bra start i morse men när jag landade hemma i soffan efter 2 timmar i skolan och på biblioteket ramlade jag plötsligt ner i det ensamma hålet och det gjorde fruktansvärt ont. Ont ända från tårna och in till hårrötterna i skallen. Jag vill bara skrika av olycka och tårarna sprutar. Det kommer som en vattenkaskad i väldig fart för att sedan ebba ut i flod. Det som fick mig att tappa kontrollen var nog utan att tveka min osäkerhet kring mina studier.
Mitt lilla tappra beslut om att studera. Jag har ingen ork att gå på arbetsintervjuer eftersom jag blev arbetslös 14 dagar innan du kom till världen. Att studera skulle ju innebära att ha dagar som jag hade något inplanerat på, regelbundna tider och att jag själv fick bestämma i vilken takt. Efter dagens möte med läraren var jag ganska ledsen och förvirrad. Skoltid endast måndagar och resten egenstudier. Detta skulle ju innebära att jag inte har klasskamrater, alltså träffar inga nya människor och inte heller någon disciplinerad studietid. Allt jag efterstävade var vardagssällskap och regelbundna tider.
Jag är ledsen över att inte få vara hemma och bara ta hand om dig mitt älskade barn utan ska behöva tänka på saker som jag istället måste göra för att inte gå under totalt. Och när jag insåg att inte heller denna planen gick som jag planerat så ramlade jag och slog mig hårt ner i det ensamma svarta hålet. Det är tungt.
Tänk vad mycket enklare det hade känts om jag istället kommit in på högskolan till hösten.
Mitt lilla tappra beslut om att studera. Jag har ingen ork att gå på arbetsintervjuer eftersom jag blev arbetslös 14 dagar innan du kom till världen. Att studera skulle ju innebära att ha dagar som jag hade något inplanerat på, regelbundna tider och att jag själv fick bestämma i vilken takt. Efter dagens möte med läraren var jag ganska ledsen och förvirrad. Skoltid endast måndagar och resten egenstudier. Detta skulle ju innebära att jag inte har klasskamrater, alltså träffar inga nya människor och inte heller någon disciplinerad studietid. Allt jag efterstävade var vardagssällskap och regelbundna tider.
Jag är ledsen över att inte få vara hemma och bara ta hand om dig mitt älskade barn utan ska behöva tänka på saker som jag istället måste göra för att inte gå under totalt. Och när jag insåg att inte heller denna planen gick som jag planerat så ramlade jag och slog mig hårt ner i det ensamma svarta hålet. Det är tungt.
Tänk vad mycket enklare det hade känts om jag istället kommit in på högskolan till hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar