Soligt.

På vägen hem. Oväntat och så plötsligt. Jag kunde komma på mig själv att jag sjöng med till musiken jag hade i hörlurarna. Det var längesedan jag kunde lyssna till musik på det här sättet. Väldigt längesedan. Jag har inte kunnat slappna av utan mest blivit stressad av ljud i allmänhet. Inte ens mina favoriter har fått fäste. Tänk vad sorgen kan ta överhanden. När man inte ens kan njuta av att lyssna till musik som man egentligen gillar. Då är det riktigt illa.

Idag på hemfärden fick jag äntligen till det. Jag kunde känna en mysig känsla i kroppen där jag plumsade i den kvarliggande snön och den välkomnande solen. Helt ärligt har jag även haft svårt för sådana här dagar. Med solen ska ju glädjen komma fram. Men inte vanligtvis för mig. Idag gjorde den det. Idag kom den.Glädjen. Musiken. Jag nynnande till takten. Jag tänkte på Lillasyster och blev alldeles varm. Jag kände lycka.