I nuläget ska det ske en flytt, sälja bostad, köpa ny bostad, ändringar i studierna och sist men allra minst ska vi föda barn. Det är stora händelser och innebär stora förändringar.
Idag var jag och tömde mitt innehåll hos kuratorn igen. Tömde all negativ energi och fyllde på med lite ny positiv energi. Det var fyra veckor sedan jag senast var där och nu hade det stora tomrummet åter fyllts på med en vidrig spygrön sörja. Allt ifrån det som senast hänt i vår vardag till alla hopplösa tankar och intriger med alla känslor som nästan kokar över. Det tar aldrig slut och det är så sorgligt. Det tär så oerhört. Mitt ansikte har på ett år redan åldrats. Mina ögon har smalnat och jag känner inte igen mitt yttre. Det är sorgen och bitterheten som har framkallat denna vansinnighetsfärd som ansiktet har fått utstå. Kalle påstår jag är vacker. Jag hade sett fram emot att åldras. Naturligt åldrande, där ansiktet och dess fåror förklarar livets glädje och sorg, är en del av livet. Men inte trodde jag att jag skulle behöva känna den komma redan. Jag har åldrats, det syns tydligt. Men det är jag, det är min historia. Jag kan inte dra tillbaka klockan. Jag försöker bara leva i nuet och försöker vara beredd på fler smällar. Man vet aldrig var dem lurar. Jag törs inte släppa tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar