En gud som inte finns.

Påsken handlar om död och uppståndelse. Hur någon gått före in i döden men hur livet segrar över den under påsknatten. Befriad från döden och får en ny chans.

Jag är inte övertygad men jag finner händelsen och betydelsen något intressant. Fenomenet Gud fascinerar mig. Mest blir jag förbannad över att den så kallade vakande härskare inte gör något åt världens dumma orättvisor samtidigt som jag tänker efter...hur arg kan jag behöva bli och ödsla min negativa energi på någon jag väljer att inte tror på fullt ut? Ibland vill jag gärna se den där gestalten uppenbara sig framför mig så jag får möjlighet att bli riktigt ursinnig! Det hade varit så skönt att få den oerhörda kraften ur sig. Ilskan och besvikelsen.

Det ligger många små oskyldiga barn ofrivilligt begravda under marken. Några mindre, några större. Ovanpå dess plats står trasiga mammor och pappor med tårar som regn över svårtända gravljus och önskar uppståndelser och små mirakel. Men det var bara Guds gudomliga barn som fick återuppstå. Våra barn ligger kvar.