Vi har fått nya grannar. Några av de bästa någonsin tror jag. De har liksom, i vår familj en liten gosse som är prematurfödd och lika gammal. Det känns unikt.
Vi vistades i samma lokaler, på neonatalavdelningen på Helsingborgslasarett under nästan sju veckors tid. Vi var inskrivna två månader tidigare och när vi blev hemskickade så föddes deras lille lille pojke. Två barn som av olika anledningar föddes alldeles för tidigt, samma start och med häpnadsväckande mycket tur att klara sig utomordentligt bra och växa till sig som alla andra normalfödda barn. Det är unikt.
Familjen bor mittemot. Vi skymtar varandra varje dag som om de tillhörde vår familj. Häftig känsla.
Vi har redan pratat igenom väldigt mycket om varandras tuffa tider samt lyckliga stunder. Ventilerat både sorg och smärta. Men mittibland detta så brister någon ut i gapskratt och vi svänger snabbt tillbaka till det verkliga livet. I det vi lever nu. I det faktiskt lyckliga och det som pågår just nu. Vardagspusslet som innefattar blöjbyten, trotsighet, middagsplanering och brokiga nätter. Just nu.
Tack för en det var just NI som flyttade in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar