Det närmar sig 4 - årsdagen. Jag upprepar. Fyra år. Det tar aldrig slut. Saknaden och de enorma stora frågetecknen kring hur det är möjligt att minuterna från vårt efterlängtade möte, blev till fyra år. Det är knappt rimligt.
Jag påminns nästan dagligen om din korta existens här hos oss och det vilar fortfarande tankar omkring vårt trauma efter förlossningen. Åren som gått efter vår förlust efter dig har lyckligtvis fyllts med mycket kärlek. Kärleken till två fantastiska små människor.
Din syster och bror. Nike och Levi. Sida vid sida. Hand i hand. De finns här. På riktigt.
Utan dig hade vi inte haft möjligheten att ha dessa underbara barn hos oss. Du gjorde detta fantastiska möjligt utan att ens säga något. Du lämnade oss nakna men öppnade dörren till ny berusande lycka och kärlek till dina efterkommande syskon. Du gav dem chansen att bli till. Utan dig hade vi inte varit där vi är idag. Du lämnade din plats åt den finaste lillasyster och lillebror man kan få. Du sände oss de bästa. Det är jag dig evigt tacksam för. Tacksam att vi fick uppleva lycka och glädje igen, igenom dem.
Vi pratar mycket om dig. Lykke som bor i himlen. Vi pratar med dig när vi är ute och går. Tittar upp mot stjärnorna och frågar vad du gör.
Jag kommer förgäves undra vem du var. Vem du skulle blivit. Hur du skulle sett ut.
Fyra år. Fyra år av oändlig saknad. Efter dig men älskade flicka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar