Hon är fantastisk. Underbar. Vilken oerhörd lycka att få vara med om henne. Hon är vår. En lillasyster som växer och i dagarna blev hon 10 månader. Fina lilla hjärtat. Jag funderar och inser att svaret är blankt. Jag får aldrig veta. Syskonlikheten.
Samtidigt blir jag barnsligt kär och varm i hjärtat när jag tänker på Nike, och tanken på varför hon faktiskt finns hos oss. Tänk att vi egentligen skulle gått miste om henne om vi fått ha Lykke levande vid vår sida. Då hade det inte funnits ett syskon. Då hade inte Nike varit vid vår sida. Den tanken är stor. Tung och samtidigt helt underbar.
Idag är jag oerhört glad och tacksam för att det var just hon, Nike, som flyttade in och blev en av oss. Fina lilla hjärtat som gör stora vardagliga framsteg. En egen liten person. Med en egen liten vilja som mestadels är glad och myser med sina stora vackra ögon.
Tänk att vi får vara med om henne. Det är stort. Och underbart.
Läser din blogg då och då och känner så väl igen mig själv i det du skriver!! Många kramar från änglamamma Agneta
SvaraRaderaVad fint du skriver, och vad fin er Nike är!!
SvaraRaderajag önskar inget hellre än att få ett litet syskon till mig änglapojk.
jag hoppas bara att viljan är starkare än rädslan...
Kram