Trygg och varm.

Jag lever med Nike tätt intill. 24 timmar om dygnet. Hon ogillar vagnen. Hon vantrivs att ligga ensam. Vill alltid bli buren. Där känner hon vår värme och sover som bäst. Djupt och länge. På bröstet och nära hjärtat. Bultande och tryggt. Där får hon ro.

Vi har börjat försöka lägga henne jämte oss. Mellan oss. Bredvid i sängen. Det går en stund. En kort liten stund. Sen vaknar hon och är ledsen. Hon bökar på natten. När hon väl sover. Hon drömmer och låter. Stönar och grymtar. Jag ler och myser åt hennes beteende. Hon äter och somnar om. På axeln ligger hon stilla och njuter. Jag har inte hjärta att lägga mig ifrån henne. Vill ge henne tryggheten. Jag är bara så rädd att jag ska vakna och omedvetet ha lagt täcket över henne. Skräck. Spädbarnsdöd. Jag vaknar flera gånger varje timma om natten bara för att stämma av om hennes varma andedräkten nuddar min kind. Jag pustar ut och somnar om.