Näring.

Ibland är livet vackert. Just nu är det en fröjd att få leva det vackra livet.

Jag får amma och ge den bästa av födan till mitt barn. Jag ger henne allt hon behöver för att växa. Det är magiskt att kroppen fungerar och det är magi att min kropp vill och kan ge henne just det. Bröstet ger henne näring för att fortsätta leva och det ger mig näring att bara titta på. Jag kan inte få nog av henne. Nike min ögonsten. Vackra lilla barn. Hur kunde vi överleva utan henne?

Hon tar all min tid. Så gärna. Hon lever och andas nära min hud varje dygnets timmar. Jag vill gärna ge henne samma trygga atmosfär, värme och dunkande hjärtslag som hon just lämnat. Jag vill ge all min trygghet och kärlek jag mäktar med. Den tar aldrig slut. Hon fyller min tomma sömnbank och mitt sorghål med ny energi och näring. Hon gör att jag vill fortsätta. Vi ger och tar av varandra, likt en kärleksrelation mellan äkta makar.

Ett litet blåsljud på Nikes hjärta hittades vid födelsen. Idag åkte vi oroliga in till Lund för ett återbesök och ultraljud. Det plågade mig oerhört att hennes lilla späda bringa skulle undersökas. Hon skrek efter mammas närhet och jag fick stilla hennes oro och gråt med ett varmt bröst. Det är underbart att kunna trösta och hjälpa till. Det är en viktig uppgift, och jag gör den så gärna och kärleksfullt för att skydda och lugna. Det är fantastiskt att vara just den viktigaste människan. Hennes mamma. Det ger mig näring så jag orkar lite till.

Undersökningen gick bra och vi fick konstaterat att lilla hjärtat är friskt. Blåsljudet kommer förmodligen att läka och växa ihop när liten blivit större. Vi pustade ut och åkte hem för att vila. Sommarförkylningen har slagit till hårt. Jag är orolig att Nike ska bli smittad. Jag ska vara uppmärksam på alla tänkbara symtom. Just nu mår hon fint på mammas varma mage.

Idag är livet vackert.