Systra min.

Som hon har väntat. Min underbara syster har som ett litet barn på julafton ivrigt väntat på att träffa oss. Framförallt att möta sin nyss födda systerdotter. Det var kärlek. Det fanns redan en rotad kärlek som brunnit sedan dagen då jag berättade om graviditeten. Jag var då i vecka 5. Hon var den första som fick veta nyheten. Och som hon har väntat.

Nu dök det upp ett tillfälle som hon tog i akt. Oscar var hennes sällskap och fick följa med hela vägen till Malmö. Han blev däremot vid vårt möte i trapphuset lite blyg för oss som ivrigt stod och hoppade efter en efterlängtad kram. Han var ju givetvis spänd på att se vem som kommit ut till vår värld och verklighet från att ha legat i min mage. Det tar lite tid att förstå för en treåring. Det lossnade till slut och då kröp den galna busungen fram ur sitt skal.

Kalle for till Marstrand och istället kom mina två favoriter från Göteborg och hälsade på oss. De stannade över natten. Ett vakade öga och öra för att hjälpa till om nöden skulle inträffa.

Det var skönt att ha dem här. Skönt att veta att de låg i rummet intill. Bara vetskapen om att inte vara helt ensamma gjorde mig trygg. Oscar var nyfiken och underbara syster tog hjärtligt emot en liten flicka i sin famn. En sovandes och väldig trygg flicka hos sin moster. Det var kärlek. Vilken fröjd för lilla ögat.