Eviga band.

Jag offrar min nattliga sömn. Jag tar mina dagliga vakentimmar och gör det möjligt. Jag är alltid tillgänglig. Jag är ju hennes mamma. Det är det största ansvar jag åtagit mig. Jag är mamma på heltid och hon är helt beroende av mig. Det är jag som får henne att växa och känna trygghet. Men det finns även en pappa som beundrar denna lilla varelse och gör gärna mer än allt för att få ha henne tätt intill sitt bröst. Att se pappas kärlek ger värme. Jag är förälskad i dem båda. Vi har skapat eviga band. Vår lilla fina familj.

Tålamod. Det är något som måste finnas när man får en ny medlem till sitt hem. Det är ingen uppoffring utan snarare än välsignelse. Jag har längtat så och nu ligger den här tiden mitt framför mig. Jag svävar i min nya roll och vi lär känna varandra för varje timma som går. Jag blir starkare rent psykiskt och kan även tillåta mig att somna för några minuter. När jag vaknar och åter få känna hennes andetag mot min kind får jag rysningar. Det är på riktigt, ingen overklig påhittad dröm.

Nike är sin syster upp i dagen. Hennes nätta lilla ansikte speglar en flickas kön. Liten men naggande god. Hon tar sig, Hon ammas och växer. Hon är frisk och hon visar tydliga tecken på liv och gnista. Det är det viktigaste.