Livet då och nu.: Paus.

Här samlar jag alla mina intryck, tankar och känslor som ibland är svåra i samtal att formulera. Att uttrycka mig i ord har blivit ett sätt att ventilera min sorg, förtvivlan, längtan, saknad och kärlek till det som inte blev och det som komma skall.

På min väg genom livet har jag haft många motgångar men jämsides med det mött en oerhörd lycka till det jag liv jag lever idag. Jag är som många andra, en medmänniska som ger och tar av kärlek när vi behöver det som mest.

Jag tror på "efter regn kommer solsken" och att vi ibland kan lära oss genom våra misslyckanden. Däremot har orättvisan visat mig ett tydligt språk. Det blir aldrig som man har tänkt sig. Ta till vara på dagen och lev för dagen idag för vi vet inte vad som händer i morgon.

Den 14 januari 2009 rasade hela min tillvaro. Allt blev nattsvart då vår första just nyfödda flicka Lykke lämnade oss i totalt mörker och förtvivlan. Efter en planerad förlossning föddes hon äntligen med med en kraftig syrebrist som resulterade i en ofattbar död. Så efterlängtad och älskad.

Vi var tvungna att återvända hem med krossade drömmar och trasiga hjärtan.

Flera händelseutredningar senare om vad som orsakade vår livslånga förlust har granskats där vi blivit felbehandlade svart på vitt. Jag kommer aldrig att acceptera sjukhusets nonchalans och bristfälligheter då olyckan bevisligen kunnat undvikas men jag måste försöka gå vidare för min egen och mina barns pappas skull. Ingen förtjänar att bli bitter men det är svårt att faktiskt leva med den riktiga sanningen.

Livet då och nu.

tisdag 17 april 2012

Paus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggarkiv

Etiketter

Älskade lilla barn.

I mitt hjärta är vi alltid tillsammans.